Lifes too short..

I torsdags började skolan igen. Klockan tio skulle vi vara i aulan för att ha en minnesstund. En bildlärare hade tydligen dött. Hennes 16-åriga son hade hittat henne i lägenheten där de två bodde själva tillsammans. Dödsorsak okänd. Hon hade jobbat på skolan i över tjugo år och det blev en väldigt känslosam stund. Andrzey spelade ett pianostycke och rektorn höll lite tal. På mattelektionen efteråt klarade inte vår lärare av att ha genomgång och han sa att man fick lämna klassrummet om man kände att det inte gick.

Fredagen var en bra dag, en lång dag. Skola där vi slapp historian, ridning som gick helt okej och sedan ut till tygelsjö för att spela kort och se på film med maja och mette. Kom hem vid kvart i 3. Men på tal om att livet är kort dårå.. Denna dag hände inget deppigt, men jag pratade med en i stallet, elins mamma. Jag fick hjälpa henne av med sin sko för att hon "inte hade någon fotled". Hon trillade av för typ tre år sen och skadade sig rejält. Hon har ju en fot, det ser ju normalt ut på utsidan, men det verkar som om hon får vara jätteförsiktigt med allt hon gör och hon går lite konstigt. fy fan, tänk att vara så hindrad... Hon mår nog inte jättedålig av det själv, inte vad som märks, men just nu är jag på dåligt humör (for once..) så ja.. då är det depp.

Idag dårå. Lördag. Vaknade vid tolv och sen var det iväg med mamma och pappa ut till jägersro för att köpa ridbyxor, ridhjälm och kök.
De första två grejerna införskaffades relativt smärtfritt. Köket har vi ju planerat att göra om i säkert minst två år nu, så jag visste ju att det inte skulle bli nåt, men ändå.. Vi var på hth, eller vad det hette, och sen ikea. Där funkade allt ändå helt okej. Men vid middagsbordet...
Ja, jag visste väl redan att det var omöjligt för mina päron att hålla sams en hel dag, speciellt när köksplanering är inblandat, men palla... seriöst. palla sitta och lyssna på en massa bråk, skrik och utskällningar en lördagskväll. Dessutom är ju christian aldrig hemma nuförtiden heller så.. ja. Tillslut orkar inte jag sitta tyst, men då slutade det tillslut med en arg linda som smäller igen dörren till sitt rum (och sedan inte får vara ifred längre än fem minuter!).

Nu ropar de att det är efterätt. Guuuud, så trevligt vi ska ha det, mamma pappa och jag och den gooooda gooooda efterätten med sååååå trevlig stämmning och häääärligt sällskap.

hejdå.