..När man åker tåg så tittar man ju på folket runt omkring sig, det har jag konstaterat tidigare. Denna resan var det en tjej i 12-årsåldern, som satte sig mitt emot mig, som var i fokus. Jag satt och funderade på vad hon var för nån.. Jag kom först fram till att antingen måste hon vara en mobbare eller en mobbad. Jag kom snart fram till att hon inte kan ha varit det förstnämnda iallafall.
Hon satt visserligen och såg ganska säker ut. Inte blyg alls. Men med tanke på framtänderna, glasögonen, de utstickande öronen, kroppsformen och hennes konstanta godisätande kändes hon ändå inte som en elak person.
Först satt hon och åt alghrens bilar. Inte lite sådär lagom som snacks utan en efter en efter en efter en.. Sen lade hon ner påsen. Och vad tar hon då upp istället? Om inte ett Pringlesrör. Chips är äckligare att äta offentligt än bilar.
Jag hörde häromdagen på "mitt p3" då en tjej snackade om hur hon brukade skämmas och känna sig äcklig när hon satt med en kladdig baguett på bussen. Att någongång hade tom sätesgrannen flyttat därifrån. Men räkfyllningen vad ju godast och den där citronskivan i mitten måste ju plockas ut...
Aja, det hör inte riktigt till saken. Förrutom att den här tjejen, hon skämdes inte. Röret var nog inte helt fullt från början, men hon var tvungen att stoppa armen längre och längre ner för att få tag i någon chips. Och visst, det är kanske inte så äckligt, men när man gör det i ett besatt tempo, bara måste måste måste ha mer mer mer nu nu nu, så känns det kanske inte så trevligt ändå.. Hon tappade någon chipsbit också. Då tittade hon sig snabbt omkring och letade efter det. Phu, hon hittade det på sitt byxben. När man sen slickar av sina flottiga fingrar är det kanske inte heller alldeles för nice. När chipsen (nog) var slut, tog hon upp algrenspåsen igen. Och vad gör hon? Jo, hon plockar upp cirka fem bilar och lägger ner de på botten av chipsröret och stoppar ner det i väskan. Äter några bilar från påsen, och lägger sen ner den med. Varför? Det var ganska kul att sitta och titta på så mig gör det inte så mycket. Jag menar mer att nä, hon var nog inte en mobbare trots allt...

Väl i tostaröd hände väl inte så värst mycket egentligen. Jag träffade clara och vi snackade en bra stund. Mer än så vet jag inte direkt..
På söndagen åkte vi hem och sen till anna för att titta på puppisarna en sista gång innan de säljs. Snyftis, de är ju SÅ söta! Vassa tänder dock..

I går var det måndag och det var som sagt spelning i folkets park. Tidigare under dagen hade jag bara haft idrott, där vi spelade rugby. Det var kul. Och repat med ensemblen.

Idag är det tisdag och hmm, vad har dagen inneburit? Började klockan 10 med kulturhistoria. Förrutom att vi inte hade lektion, utan skulle titta på treornas dansföreställning. Glad överraskning! De var rätt duktiga. Det var kul att titta på iallafall och det var väldigt bra musik. Jag får alltid en speciell känsla när jag ser på dans. Det är så vackert, på något sätt. Grymt tantigt och töntigt sagt, men det är faktiskt sant. Vet inte riktigt varför, men jag kan bli helt fäst. Och vill också lära mig dansa så bra..
Sen hade jag rätt lång håla ute i solen med trevligt folk. Jag och tim w fäktades med hans trumstockar. Och så fick julia, jag och några till nästan en full fantaburk i huvudet av de jäkla Munkhätteungarna. Julia sprang efter, men tappade bort de. Atten katten.
Det var galet varmt iallafall! Sjukt härligt, vart kom den värmen ifrån?
Sen var det ksu där vi gjorde lite utvärdering och sen fick vi tjugo minuter på oss att tillsammans komma på något, vad som helst, att göra som vi sen skulle visa för vår lärare och överraska henne. Vi kom på ett litet musiknummer där alla utom tre spelade olika instrument och de andra dansade livets dans. Haha, det var kul och blev faktiskt rätt bra! I am the man on the african drums! Typ.
Sen var det slut för dagen, hem och sen iväg för att handla mat till siesta! Det blev
- Två paket lingongrova
- en skinkost
- en baconost
- två konserver med Ravioli i köttsås
- tio mentos
och våtservetter. De är nog inte så goda, dock.

Ja, packningen är i full gång, borde egentligen fortsätta nu, för imorgon bär det av! Wiiihihihihoooo!
Men än har jag mycket kvar att göra:
- klippa naglarna
- kanske måla de
- packa ner allt
- tvätta håret
- ta ut pengar?
- kontrollera packningen
- kontrollera packningen igen

Så äre. Så nu lär ni inte höra från mig förrän om minst fem dagar. Hur ska ni klara er?

Förresten läste jag sydsvenskan imorse. Grattis Ivan! Ändå fett... hälsa honom!

Må väl
Peace out