fy fan! fy fan vad jag är arg! jag är så arg så jag vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen. jag kan ju inte bara sitta rakt upp och ner och inte göra någonting. fy fan, vem är det som hatar mig? som bara vill sabotera och jävlas med mig? jag fattar inte. fy fan. vet inte när jag kände såhär sist, om jag ens någonsin varit såhär jävla irriterad. hatar allt och alla just nu asså. sitter bara och skakar på huvudet helt ställd. skaffa dig en egen jävla cykel. ärligt talat
alla har typ fått en cykel stulen någongång, jag har ändå lyckats ha min rätt många år utan att nåt hänt. och då har den ändå stått många nätter både på centralen, gustav och vid konserthuset. så förra helgen blir min stulen. när jag kommer hem och berättar det strös det salt i såren och en jäkla massa tjat börjar. det löser sig provisoriskt genom att jag lånar mammas cykel. hon får cykla på krilles och krille får cykla på pappas. nu en vecka senare händer samma jävla grej IGEN!! kommer till konserthuset nu vid halv två på natten och den står inte kvar! va fan. jag tänkte på att ställa den bland många andra cyklar, nära vägen och vid ljus så att det skulle synas tydligt om någon tog den. när jag drog av plastpåsen från sadeln tänkte jag att ingen vill ju ha en sån här jävla trasig sadel. och så händer det igen. två cyklar på sju dagar, bra jobbat. när det inte hänt någongång på minst tre år. eller jag vet inte om jag fått en cykel stulen någongång i hela mitt liv. varför nu och varför jag?! pallar inte asså, vem är jäveln som bara vill förstöra och hålla på?! att man har en kall promenad hem ensam i natten är ingen bra tröst heller. fy fan vad jag hatar den jävlen. hatar. hatar. hatar. fy fan.
egentligen finns det väl inte mer att skriva men om jag slutar skriva här, vart ska jag då bli av? jag kan knappast gå och lägga mig nu, hur trött jag än var innan jag skulle hem. jag kan knappast sätta mig framför tv'n och bara sitta där. jag kan inte.. äh jag vet inte. jag vet faktiskt inte. vill slå nåt. faktiskt. frågan är vad, för det kommer låta helt mycket. vill skrika men det kan jag ju heller inte göra. börjar få ont i tänderna nu för att jag biter ihop så hårt, börjar bli trött i ögonbrynen för att de är så låga och spända. det börja svida i ögonen för att jag kollar så intensivt på denna jäkla skärmen. sno aldrig en cykel. speciellt inte en som faktiskt är låst! bara låt den va! move on, skaffa en egen!
man säger alltid att det är en 'principsak' som gjort en arg. och ja, fy fan. men inte bara. jag cyklar överallt, hela tiden. och om jag tar buss någonstans, ja då cyklar jag till hållplatsen. så de krånglar till det så jävla mycket för mig när de tar alla jävla cyklar vi har i denna familjen! back off och sköt ditt eget istället för att krångla till mitt i så jävla fucking onödan! åh jag orkar inte... jag gör faktiskt inte det. och imorron när päronen faktiskt är vakna på riktigt så ska det väl strös ännu mera salt i såren skulle jag tro. jag tänker fan inte ta det asså för det är knappast mitt fel.
det är det inte.
sen när råkar jag ut för sånt här?? jag får alltid tillbaka det jag tappar bort ju. en cykel, okej. det händer. fast att det inte borde. men två? på en vecka?? verkligen härlig känsla när man står där mitt i natten och inser att nä, den är borta. den också! jag som var så jävla trött, ville bara hem och sova. är det konstigt att man reagerar som man gör?
okej ja det är säkert många som tycker jag överreagerar big time nu. en cykel, va fan liksom. hur viktigt kan det va? men nä! det var min cykel ju.. och sen mammas. och båda vi cyklar varje dag. och ska man se det från pappas synvinkel så är det ändå några tusenlappar som går åt. som om man tog några sedlar och bara rev de på mitten. till ingenting. det är ju inte heller så himla trevligt.
nu tror jag inte jag har så många ord kvar. och fy fan, det svider i ögonen. typ utmattad. och så fryser jag också för kylan från den jäkla onödiga promenaden sitter väl kvar i kläderna.
nu orkar jag inte mer
hejdå