8.00
Innan jag glömmer den. Drömmde fetaste drömmen inatt. Väldigt kortfattad: Jag och många andra gjiorde inbrott i en mataffär på AllaHjärtansDag. När polisen kom, sprang alla åt olika håll. Jag stannade i närheten, polisen såg mig, jag välte en lastbil som nästan träffade polismannen, han sköt mig i låret, jag svimmade. När jag vaknade (och blev Veronica Mars - Hannah för en sekund) var det mörkt och tomt. Hittade Sofia och vi gick till en godisaffär. På vägen dit sparkade alla på deras barnvagnar (bla brottaren i Let's Dance) och vi diskuterade vem av oss det egentligen var som blivit skjuten.
(Förutom att jag lyckats drömma denna drömmen så har det varit svårt att sova inatt. Lastibilar, skrik, en tupp som aldrig slutade gala m.m.)
21.30
Idag har inte hänt så mycket. Eller vi har inte gjort så mycket men det har hänt en hel del. På morgonen stack mamma och pappa för att hyra en bil, men föll på mållinjen. Jag och bror min tog en kort promenix runt i kvarteren. Sen sa vi adios till Tanten och åkte till busstationen. Där fick vi sitta i en timme och vänta på att en jädra surtjej skulle säga att några platser blivit avbokade. Tillslut gjorde hon det 5 minuter avfärd och vi åkte i 6 timmar. Och ja, nu sitter jag här på en takterass i Trinidad i 28 graders värme och skriver om dagen som varit händelselös, men som tagit oss hit till Trinidad. (PS. Grattis andy)
På bilden: Gammal farbror på Trinidads gator