Saturday, October 16, 2010

ölen smakar bra och jag måste akta så jag inte välter ut den på datan. skitsamma detta är inte så kul men ändå ganska för nu ska jag skriva något fint om mig. för min pojkis har sagt att jag gör honom till en bättre man !

Friday, December 11, 2009

fy fan! fy fan vad jag är arg! jag är så arg så jag vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen. jag kan ju inte bara sitta rakt upp och ner och inte göra någonting. fy fan, vem är det som hatar mig? som bara vill sabotera och jävlas med mig? jag fattar inte. fy fan. vet inte när jag kände såhär sist, om jag ens någonsin varit såhär jävla irriterad. hatar allt och alla just nu asså. sitter bara och skakar på huvudet helt ställd. skaffa dig en egen jävla cykel. ärligt talat
alla har typ fått en cykel stulen någongång, jag har ändå lyckats ha min rätt många år utan att nåt hänt. och då har den ändå stått många nätter både på centralen, gustav och vid konserthuset. så förra helgen blir min stulen. när jag kommer hem och berättar det strös det salt i såren och en jäkla massa tjat börjar. det löser sig provisoriskt genom att jag lånar mammas cykel. hon får cykla på krilles och krille får cykla på pappas. nu en vecka senare händer samma jävla grej IGEN!! kommer till konserthuset nu vid halv två på natten och den står inte kvar! va fan. jag tänkte på att ställa den bland många andra cyklar, nära vägen och vid ljus så att det skulle synas tydligt om någon tog den. när jag drog av plastpåsen från sadeln tänkte jag att ingen vill ju ha en sån här jävla trasig sadel. och så händer det igen. två cyklar på sju dagar, bra jobbat. när det inte hänt någongång på minst tre år. eller jag vet inte om jag fått en cykel stulen någongång i hela mitt liv. varför nu och varför jag?! pallar inte asså, vem är jäveln som bara vill förstöra och hålla på?! att man har en kall promenad hem ensam i natten är ingen bra tröst heller. fy fan vad jag hatar den jävlen. hatar. hatar. hatar. fy fan.
egentligen finns det väl inte mer att skriva men om jag slutar skriva här, vart ska jag då bli av? jag kan knappast gå och lägga mig nu, hur trött jag än var innan jag skulle hem. jag kan knappast sätta mig framför tv'n och bara sitta där. jag kan inte.. äh jag vet inte. jag vet faktiskt inte. vill slå nåt. faktiskt. frågan är vad, för det kommer låta helt mycket. vill skrika men det kan jag ju heller inte göra. börjar få ont i tänderna nu för att jag biter ihop så hårt, börjar bli trött i ögonbrynen för att de är så låga och spända. det börja svida i ögonen för att jag kollar så intensivt på denna jäkla skärmen. sno aldrig en cykel. speciellt inte en som faktiskt är låst! bara låt den va! move on, skaffa en egen!
man säger alltid att det är en 'principsak' som gjort en arg. och ja, fy fan. men inte bara. jag cyklar överallt, hela tiden. och om jag tar buss någonstans, ja då cyklar jag till hållplatsen. så de krånglar till det så jävla mycket för mig när de tar alla jävla cyklar vi har i denna familjen! back off och sköt ditt eget istället för att krångla till mitt i så jävla fucking onödan! åh jag orkar inte... jag gör faktiskt inte det. och imorron när päronen faktiskt är vakna på riktigt så ska det väl strös ännu mera salt i såren skulle jag tro. jag tänker fan inte ta det asså för det är knappast mitt fel.
det är det inte.
sen när råkar jag ut för sånt här?? jag får alltid tillbaka det jag tappar bort ju. en cykel, okej. det händer. fast att det inte borde. men två? på en vecka?? verkligen härlig känsla när man står där mitt i natten och inser att nä, den är borta. den också! jag som var så jävla trött, ville bara hem och sova. är det konstigt att man reagerar som man gör?
okej ja det är säkert många som tycker jag överreagerar big time nu. en cykel, va fan liksom. hur viktigt kan det va? men nä! det var min cykel ju.. och sen mammas. och båda vi cyklar varje dag. och ska man se det från pappas synvinkel så är det ändå några tusenlappar som går åt. som om man tog några sedlar och bara rev de på mitten. till ingenting. det är ju inte heller så himla trevligt.
nu tror jag inte jag har så många ord kvar. och fy fan, det svider i ögonen. typ utmattad. och så fryser jag också för kylan från den jäkla onödiga promenaden sitter väl kvar i kläderna.
nu orkar jag inte mer
hejdå

Wednesday, November 11, 2009

Måste bara säga att jag är lite stolt över mig själv
för det får man väl ändå lov att vara?

Jag har gjort det läskigaste man kan göra. Sjunga en svår lugn vacker sololåt, med endast pianokomp, dålig i halsen, i aulan.

I måndags slutade jag skolan kvart i fyra. Efter det gick jag, amanda, max, mette, petter och agnes till D-huset för att repa lite. Sen stack vi till McDonalds och käkade där ett tag (pommes+mjukglass=BÄSTA kombinationen!). Tillbaks till heleneholm. Klockan 6 var det soundcheck och jag tyckte inte det kändes särskillt bra. Hostade som en idiot hela dagen och hade varit dålig i halsen de senaste dagarna så var väldigt osäker på de höga tonerna. Vi körde bara en vers+refräng och jag tyckte inte det lät helt stabilt. Efteråt gick jag, max och amanda upp till D-huset igen med Daniel (vår sånglärare) för att köra igenom våra respektive låtar igen och sen gå igenom tenorstämmorna i några låtar som gospelkören sjunger som vi ska hoppa in i. Då kändes det bättre iallafall.
När vi var klara var klockan snart 7 och publiken började strömma in. Sång efter sång, sen var det amandas tur. Hon var såklart jättebra som alltid. Fick helt mycket jubel när hon gick upp på scenen. Och sen var det jag dårå.
Jag var ändå inte så jättenervös. Eller.. det kunde ju varit värre. Jag blev presenterad, gick upp. Fick ett uppmuntrande leende av daniel som satt vid pianot. Och så började introt.
Shit va man inte såg publiken pga av lampan. Lite läskigt att inte se några ansikten, man kan ju inte vara säker på att de kollar. Fast jo det gjorde de. Okej, jag började sjunga och det kändes rätt bra faktiskt. Fick till en bra känsla också. När refrängen kommit en gång och det gått bättre än vad jag trott slog det mig plötsligt att det faktiskt var väldigt många som lyssnade. Eller, jag hade ju såklart tänkt på det men nu började jag ändå bli lite nervös för tänk om det inte skulle fortsätta lika bra? men det var ju bara att köra på och det blev faktiskt bra. Tyckte tillochmed jag hörde nån som viskade "så bra hon är!" fast det kan ju ha varit inbildning, haha. Har dock efteråt fått höra väldigt många fina kommentarer och komplimanger och hela TRE stycken har sagt att de fick gåshud. Det är ju grymt kul att få höra.
Så nu vill jag upp på scen snart igen.
Några nummer efter mig var det max. Han. Var. AWESOME!


Det var dagens lilla historia

Må väl
Peace out

Wednesday, November 04, 2009

Höstbloggen
eller vinterbloggen..? för idag kom de första snöflingorna.

Min bror har kommit igång lite lite med sin blogg igen och jag saknar rätt ofta att skriva. Men ju längre tid det går, desto mer meningslöst känns det. Eller nä, meningslöst är fel ord. Men det blir svårare och svårare att veta vad man ska blogga om. Just idag så tänkte jag att jag faktiskt måste nämna att det snöat eftersom... ja.. det kan ju vara bra att veta.. någongång. kanske
.

Jahaja, vad har jag mer att berätta? Just det ja! Skulle nämna att Kamil fick en kram idag eftersom han fyllde gammal gubbe (18) igår.

Idag är tredje dagen efter höstlovet. Det var ett rätt trevligt lov, chillade i både Bjärred, Billinge och Åkarp. Kan man säga "både" när det är fler än två grejer efter egentligen?
Veckan innan lovet var det turnévecka och vi åkte runt och spelade på typ sex olika skolor. Heleneholm är spännande.


Peter Jihde är underskattad asså! Han har inte alls löjlig frilla och är inte alls töntig eller sliskig. Kvick, fyndig och professionell är vad han är!

På fredag är det sprutdags. Svinisen ska besegras! Känner mig dock inte helt kry just nu faktiskt. Det får bli min flykt från denna sidan. Uppmuntra mig att börja skriva mer igen!


Må väl
Peace out

Thursday, August 20, 2009

Sommarbloggen
Då var det back to school efter ett gött sommarlov.

Denna sommaren har skillt sig ganska mycket från mina tidigare sommrar, både på gott och ont.
Först åkte vi till Litauen, jag har nog aldrig varit utomlands under sommarlovet tidigare, när jag tänker efter.
Sen var jag i Malmö mycket mer än vad jag varit tidigare år och umgåtts med folk jag ju inte kände för ett år sen.
Sen bar det ju av till hultsfred, vilket har varit sommarens största höjdpunkt. Det var underbart! Vi träffade de roligaste människorna, såg många bra band och bara levde livet i sex dagar helt enkelt.
Efter det for jag till falsterbo med några trevliga typer för att sova ytterliggare en natt i tält och sen steka på stranden.
Max' fest dagen efter var också jäkligt lyckad, det blev till att ta morgontåget hem vid 5 på morgonen.
Efter det började denna sommaren likna den förra mer med jobb, jobb, jobb i tostaröd dag ut och dag in. Men till skillnad från förra året jobbade inte Clara på Talldungen, vilket resulterade i att vi nog bara sågs typ två gånger under hela sommaren. Katastrof. För några år sedan när vi var yngre bodde jag i princip inne hos de. Vi umgicks 24/7. Men inte detta året då somsagt, vilket är rätt sorgligt.

När man går runt på jobb och städar hela dagarna, hinner man tänka en hel del. Jag har funderat över livets stora frågor så som;
Hur katten det lyckas hamna så mycket hårstrån i vaskar?
Hur bär man sig åt när man gör fläckar på speglar när man bara bor i rummet en natt?
Efter jobb kommer jag sen hem och solar och löser sudoku, då fortsätter tankarna;
Jag kommer på mig själv med att dagdrömma en hel massa. Någongång (eller snarade några gånger) hade vi gäster hos oss och mitt under konversationerna vid middagen glider jag iväg någon helt annanstans i tankarna. Det är först efter att jag är tillbaka på jorden igen som jag upptäckt att jag inte alls hängt med i samtalen på ganska länge. Tokigt.
När man gör sudoku skriver man en massa siffror. Det finns ett kul sätt att skriva 4or på.
Det är gött att ha radion på i bakgrunden. Av någon anledning känns det lite sorgligt varje gång ett radioprogram tar slut. Det är inte alls samma sak med tv-program. Det är väl rätt wierd??
Och när radioprogrammet tagit slut sätts iPoden på istället. Navid Modiri har så jäkla sköna texter asså. Fast det visste jag ju redan.

Påtal om musik så glider vi ju vidare in på malmöfestivalen som nu är i full gång. Men först
Om jag skulle resumera min sommar så... Den första månaden, då tyckte jag redan att detta var det bästa lovet hittills! Jag gjorde ju så mycket hela tiden. Sista månaden, däremot, innebar mer jobb och dötid i tostaröd. Vilket ju är rätt skönt i kanske en vecka eller så. Men det blev lite för låt tid utan kompisar. Gud, vad detta låter deppigt! Det låter värre än vad det var. Vi hade ju gäster, plockade hallon, bakade maränger, joggade, spelade fotboll och somsagt - jobbade. Och hultsfred kostade ju endel och man vill ju ha råd att åka dit igen nästa år, så att jobba var ju nödvändigt. Dock lite slitet att jobba 13 dagar i rad, vara ledig i 2 och sen jobba 9 till osv.

Men malmöfestivalen var det ja! Sista dagen imorgon och jag ser GRYMT mycket fram emot Fibes, oh Fibes! Om du aldrig hört de, så sök upp de på youtube dirr! Såg de på hultsfred också och de är för jävla bra asså.

Nu hinner jag nog inte skriva så mycket mer, för det är ju festival som gäller idag med såklart. Ikväll väntar the Sounds, någon stand-up grej och antingen Thåström eller Slumdog Millionaire.

Btw, så får ingen som har gummiband på byxbenen läsa denna blogg! Ta av de eller kryssa ner rutan. It's they or me.

Må väl
Peace out

Thursday, July 02, 2009

Årets första dopp!
Och ännu en trevlig dag i malmö.

Igår skrev jag att jag väntade på att M'en skulle sluta..
Vid halv fem mötte jag upp Mette på centralen, så cyklade vi mot västra hamnen. Vi stannade på stapel och tittade på Max (Pahmp, i min klass) Agust, Joakim och Axel som skejtade. De såg oss inte så tillslut ropade vi och gick dit. Mest för att säga att vi skulle till havet nu. Sen cyklade vi vidare. Någon minut senare kom de. Det var riktigt varmt och det stog att det var 21 grader i vattnet, så okej då! Gick ner på trappan och gjorde ett äkta tantadopp och var faktiskt sen i ett tag. Bättre än några av killarna (max framförallt) som stog och tvekade huuuur längesom helst uppe på bryggan. Sen blev det soltorkning. Joakim och Axel stack ganska direkt.
Agust hade med sig en stor rulle med svart silvertejp eller vad man ska kalla det. Med riktigt starkt klister. Då fick de för sig att tejpa fast mig och mette i benen. Vi lyckades tillslut komma loss, men då tejpade de ihop mina ben istället.. Och sen mina armar också. Vi fick många blickar, må jag säga. Det gjorde asont att komma loss sen, jag tror jag har lite kortare hårstrån på armarna nu... Sen vaxade jag agust ben med en tejpbit. Det gick! Klockan blev sex och mette stack. Kvar var jag och de två boysen. Det blev mycket snack och lite verkstad kan man säga. När klockan var 7 eller nåt, var de hungriga på pizza och jag behövde sticka hem för att ringa jobb. Vi fastnade dock utanför Maxi och snackade om fula människor. Vi konstaterade att vi nog inte hade någon riktigt ful kompis. Då sa en kille i kanske... 22-årsåldern "Har du ingen ful kompis? Du kan bli kompis med honom!" och pekade på sin polare. Haha. Ball men ändå skämmigt. Vi, eller jag, måste ju ha låtit sjukt överlägsen eller nåt när jag sa så... Menmen, haha, what to do..

Sen cyklade jag hem, det tog en jäkla tid pga av klaffbron. Väl hemma ringde jag och sen åt jag och mamma middag ute på gården.

Idag blir nog min sista dag i malmö. Men jag kommer ju tillbaka på lördag för att sen fara till hultan på tisdag!

Må väl
Peace out

Wednesday, July 01, 2009

Halli Hallå!

Nu var det allt ett bra tag sen..

- Efter många om och men blev det tillslut en lyckad midsommar med trevligt folk
- Litauen var helt okej. Men en vecka, en gång i sitt liv räcker nog rätt bra ändå.

Okej.. det är väl typ det som hänt. VI åkte direkt till Tostaröd från litauen sen, jag och pappa. Där orkade jag dock bara vara en dag så igår tog jag buss och tåg hit till malmö. 2, 5 timmar tog det, lite segt. Sen blev det en väldigt trevlig dag, faktiskt.
Jag åt lite lunch och stack sen till västra hamnen där krille och hans kompisar var. Patricia låg bara en liten bit bort så det blev långt snack med henne också. Klockan närmade sig 4 och då kom Mette och Maja. När vi sedan varit där i några timmar skulle alla dra. Själv cyklade jag till rörsjöskolan för att träffa max, som var på konstgräset. Där stog vi och snackade ett tag, sen var jag tvungen att sticka hem för att ringa jobbet och se om jag behövdes dagen efter. Nej, där fanns tydligen inget att göra så jag fick vara ledig även idag, onsdag, alltså kunde jag stanna i malmö lite till. Wiho!
Sen gjorde jag mig redo att värma färdigmat, men först ringde jag mamma. Då visade det sig att hon var i Karin, Lina och Oscars nya lägenhet och där fanns mat så jag stack tid dirr! Det var första gången, lite konstigt att det är deras hem när det inte ligger här på gården. Men där var väldigt fint. God mat och sen började det åska och grejer, så vi fick stanna och käka jordgubbar. Vi cyklade hem igen vid 10 och då hade jag galen huvudverk och kanske lite feber. Tittade på tv och gick sen och la mig. Sov så gott det gick.

Idag mår jag prima. Vaknade svintidigt. Redan vid 8! Då finns det inte så mycket att göra.. Men jag fick tiden att gå och sen var det dags att käka lunch med mamma. Thaimat på hennes jobb, det var riktigt mumsigt. Istället för att sticka hem sen, cyklade jag till stan och gick runt där ett bra tag. Slutade med att jag köpte ett par harlembrallor. Måste spara påå pengarna nu eftersom jag ska till HULTSFRED!! wohowohowoho! Jag, Mette och Maja åker på tisdag. Det kommer bli fett med nice!
Ja, det är iallafall därför jag får tänka på ekonomin för det är ju inte helt gratis direkt. Och så hinner jag ju då automatiskt inte jobba lika mycket som förra sommaren heller.

Nu sitter jag då här och vill egentligen gå ut. Väntar på att M'en ska sluta jobba, då drar vi till västra hamnen. Sen får jag ta reda på om jag ska jobba imorgon eller inte.

Bra sommarlov hittills!

Må väl
Peace out